Åbyskolan Lagan Ljungby Kommun Rektor mobbar och brännmärker


Ljungby Kommun - Ett stormens Hus!?Här i Del 3 om missförhållandena i Ljungby Kommun börjar jag komma in på riktigt känsliga saker och den "vansinnesfärd" som en rektor på Åbyskolan i Lagan presterat. Denne rektor har brännmärkt mig från att få fler jobb i Ljungby. Detta har framkommit till mig via andra inom chefsposition samtidigt som jag sökt jobb som jag varit kvalificerad till utan att få jobben, som tilldelats ej behöriga istället. Då jag började nysta i detta via en personalsekreterare i Ljungby Kommun blev det också bekräftat.

Sökte kontakt med Eva-Gun Berglund som är Förvaltningschef för barn- och utbildningsförvaltningen. Eva-Gun vägrade att svara, kunde inte få kontakt med henne via telefon eller mail, tvärt omöjligt. Till sist fick jag ett kort meddelande att Områdeschef Nils-Göran Jonasson skulle handha ärendet. Väl hos denne, blev det sagt att ärendesammanfattningen på denna sida skulle hemligstämplas. Inte brydde sig Nils-Göran om min situation det minsta. Anställda i Ljungby Kommun är ju bara en belastning, det framgår genom att titta på sammanhängande och likvärdiga händelser.

För att skämta lite i en mycket trängd situation uttrycks här lite "Ljungby-leaks".
Sida 1 - Start    Sida 2    Sida 3    Sida 4    Sida 5    sida 6    Sida 7    Sida 8
Skrivelsen här har inte ordagrant återgivits den hemligstämplade. De idag mest viktiga händelserna framgår, annat har tagits bort. Sedan sparar jag också lite som ess i rockärmen om man från Ljungby Kommun skulle vilja "gå hårt åt mig" efter denna presentation.

Situationen på Åbyskolan jämför jag med näst intill totalt kaos som till del berodde på svag ledning, inte bara lokalt utan även totalt i Ljungby Kommun.

Jag begärde tjänstledigt från tjänst på Delichansen, nuvarande Fyren, för att arbeta inom skola då jag hade planer på att vidareutbilda mig till Socionom. Fick genom platsannons kontakt med rektor Hans Holmqvist på Åbyskolan i Lagan. Där sökte man under en vårtermin efter vik. fältkurator. Rektorn var inte säker på om anställningen skulle gälla tjänst såsom fritidspedagog eller fältkurator. Dock blev beslutet att anställa mig såsom fältkurator. Situationen på Åbyskolan var vid min anställningsstart inte bra. Detta sett till att där fanns uttalade problem med mobbing, främlingsfientlighet, bråk på rasterna samt en allvarlig och djupgående konflikt mellan en lärare och ”dennes” klass. Elevvårdsteamet på skolan såg i realiteten inte ut som det gjorde på pappret. En av personerna i teamet närvarade p.g.a. vissa omständigheter aldrig vid elevvårdskonferenserna.  Jag blev av Rektor satt att ha rastvakterna samt vara bussvakt på eftermiddagen då det var dags för eleverna att åka hem. Detta för att det under denna tid på dagen var mycket stökigt och stundvis kaotiskt. Att kombinera rastvakt/bussvakt med kuratorsuppgifter var inte helt enkelt.

Faktorer som gör det svårt för en kurator att ha rastvakterna och bussvakterna:  
*    Det är som bekant under rasterna och slutet av dagen elever har en chans att besöka kuratorn.
*    Som rastvakt/bussvakt tvingas man in i situationer där det är svårt att ha samma förhållningssätt till struliga elever, som en kurator bör ha. Konfliktsituationer som uppkom i dessa lägen försvårade det vidare arbetet för mig som fältkurator. Min roll på skolan blev oklar.
*    Jag kunde vid somliga tillfällen p.g.a. bråk och andra incidenter inte närvara vid elevvårdskonferenser, vilket är viktigt såsom fältkurator. Elevvårdstemet fungerade helt enkelt inte och Rektor mobbade elever genom sin inställning till dessa samt åtgärder och förhållningssätt.
*    Att ha rastvakter/bussvakter varje dag kan verka tröttande. Särskilt då det presterades mycket ”oönskade aktiviteter” från vissa elevers sida.

Det förekom som jag nämnt ovan en allvarlig och djupgående konflikt mellan en lärare och dennes klass. Jag blev av Hans Holmqvist satt att vara klassföreståndare i denna klass, parallellt med läraren konflikten gällde. Hans hade pratat med läraren om konflikten, men sade att han inget kunde göra åt situationen om läraren valde att stanna kvar. Hans sade också att det bästa vore att läraren valde att söka annan tjänst. Jag sade till Hans vid flertalet tillfällen att situationen i klassen var ohållbar och mycket allvarlig. Jag fick dock ingen respons mer än orden att det inte gick att göra något åt saken.

Faktorer som gör det svårt för en kurator att ha klassföreståndarskap som detta:  
*    Som klassföreståndare i denna klass fick jag lägga ner mycket tid på konfliktbearbetning och även ren undervisning. Detta stal i sin tur tid från arbetet som kurator.
*    Min roll som kurator blev för eleverna i klassen och deras föräldrar oklar.
*    Jag hamnade i en slags medlarroll mellan de emot varandra ”vilt stridande” eleverna och läraren. Denna situation var betungande, särskilt då jag inte fick gehör från Rektorn. I den klass jag var klassföreståndare gick en elev som var inblandad i mobbing. Eleven var utsatt för mobbing, men mobbade även själv i mindre skala. Denna elev uppträdde också mycket trotsigt gentemot min kollega (klassföreståndaren). Kollegan sänkte sig till samma låga nivå och mobbade eleven. Smädelser som -” Fet gris” och -”Du bör tänka på vad du äter” m.m. var sådant som kollegan sa till eleven trots att jag närvarade. Jag påpekade allvaret i situationen för Rektor Hans, som inte tog några vidare åtgärder. Denna elev var av Hans och ytterligare en person i elevvårdsteamet mycket illa omtyckt. Hans ignorerade att eleven var mobbad och åtgärdade det inte. Hans satte mig vissa dagar att inte vika från elevens sida. Jag fick även varje vecka undervisa eleven i bl.a. matematik, på kuratorsexpeditionen. Jag fick mycket bra kontakt med eleven och förälder till denne. Genom föräldern fick jag reda på att eleven kände trygghet i kontakten med mig. Situationen lugnade ner sig sett till att eleven inte blev mobbad, inte mobbade andra, ej heller uppträdde trotsigt emot min kollega. Dock fortsatte kollegan att mobba eleven, som efter en tid därför återföll i trotsighet/försvar.

Jag blev vid ett tillfälle pistolhotad under rastvakt. Varje morgon tog jag en tur i korridorerna. Ett antal minuter efter att det ringt in till lektion befann sig tre killar vid ett skåp. Jag sa godmorgon till dem och menade att de skulle gå till lektion för att inte fördröja arbetet för sina kamrater (min tidigare kontakt med dessa ungdomar var god). Två av killarna gick snabbt till lektion emedan den tredje stod kvar vid skåpet. Denne vände sig om och riktade under tystnad en pistol mot mig. Tiden stannade upp, jag frös fast. Eleven sänkte sitt vapen och jag gick därifrån. Jag gick in till Rektor och berättade om det inträffade. Han sade åt mig att gå till skåpet och hämta pistolen, vilket jag gjorde. Det visade sig vara en luftpistol, liknande ett niomillimeters handeldvapen. Rektor sade åt mig att jag fick anmäla händelsen om jag ville. Jag gick in på min expedition och funderade en liten stund. Kom fram till att en sådan händelse inte på något sätt kan förringas, särskilt inte om man såg till Åbyskolans hela problembild där rena mordhot och knivhot mellan elever förekom. Därför gjorde jag en polisanmälan. Hans Holmqvist kom senare in till mig och frågade hur jag gått tillväga. Han gav mig sitt stöd. Vid denna typen av händelse ska såvitt jag vet rektor göra anmälan. Att i detta läge säga åt mig att jag får göra anmälan om jag vill är helt felaktigt. Uppföljning av hur jag mådde efter händelsen gjordes inte av skolan. Jag påpekade att rektor ska göra anmälan i fall som detta, även till "högre ort", dock utan respons.

En av eleverna på skolan var gravt mobbad och utsatt för främlingsfientlighet (nynasism) där knivhot förekommit. Eleven sökte hjälp och stöd hos mig. Jag påpekade för Rektor att det hela var mycket allvarligt och att det var läge för omedelbar insats från elevvårdsteamet. Han sade att det inte blev aktuellt, vi skulle avvakta, för han ansåg att eleven själv var orsak till mobbingen. Samma elev förde vid senare tillfälle med sig en s.k. Butterfly-kniv till skolan. Många elever kom till mig den eftermiddagen och var rädda för att eleven hade kniv med sig till skolan och för att det skulle hända något allvarligt. Rektor var inte på plats, så jag kunde inte konferera med honom, utan var tvungen att snabbt fatta beslut själv. Med hoten, mobbingen och elevens rädsla inför sina mobbare i åtanke, tog jag från elevskåpet kniven i beslag. Hade ca. tio minuter på mig innan eleven skulle gå ut från lektion. Funderade på om det var bättre att ringa Polisen men de skulle kanske inte hinna fram i tid. Beslagtagandet förde med sig ett mindre bra utspel från elevens sida, då denne ensam kom ut från lektion innan jag hunnit undan med kniven. Jag skrev minnesanteckningar från händelserna vilka medfördes till polisstationen i Ljungby där jag gjorde anmälan om knivinnehavet. När Rektor kommit tillbaka till skolan och av mig blivit informerad om det inträffade sa han  -”Du skulle väntat tills jag kom tillbaka”. Då menade han att jag skulle väntat med att beslagta kniven. Frågan är vad som hänt om jag väntat, med tanke på mordhoten och knivhoten som förekommit innan?  Rektor uppmanade mig att fortsättningsvis undvika kontakt med eleven, eller rättare sagt förbjöd mig att ha kontakt.

Att elever för med sig vapen till skolan måste ses som mycket allvarligt och omedelbart anmälas. Detta var vad polisen sa, jag fick där stöd i det som inträffat.

På Åbyskolan i Lagan fanns en fritidspedagog anställd såsom lärarvikarie. Rektor kallade in mig till rektorsexp. och berättade att denne fritidspedagog av en elev blivit anklagad för sexuella trakasserier. Rektor sade till mig att fritidspedagogen inte lämnat in utdrag ur brottsregistret. Därför skulle Hans använda detta som argument att inte ge fritidspedagogen mer arbete. Jag blev tillsagd av Rektorn att jag inte fick lov att berätta detta för någon annan. Han valde att med omedelbar verkan säga till fritidspedagogen att denne inte kunde erbjudas mer arbete på skolan. Fritidspedagogen blev aldrig informerad om den egentliga orsaken till att han inte erbjöds mer arbete. Samma kväll ringde Rektorn en lärare på skolan och meddelade att fritidspedagogen inte skulle jobba mer. Allt detta trots att det fanns behov av fritidspedagogen som vikarie. Fritidspedagogen sökte sedan tjänst på skolan i Kånna i Ljungby Kommun. Dock utan att få tjänsten.

Fritidspedagogen nämnde senare för mig att denne hade misstankar om att ha blivit ”brännmärkt” från att få fler jobb i kommunen och visste inte varför.

Eleverna pratade länge om läraren som fick sparken efter att ha ”tafsat” och de använde olika smädelser över oss vuxna på skolan. Mina frågor här är:  
*    Vilka signaler sänder man som rektor till eleverna vid ett sådant beslutsfattande?
*    Vad händer om fritidspedagogen skulle vara skyldig?
*    Vad händer med flickans liv och hälsa om det skulle vara allvar?
*    Vad säger lagen om ett sådant beslutsfattande?
*    Vem blir näste person att råka ut för Hans Holmqvists godtyckliga handlande?
*    Har fritidspedagogen i kommunen blivit ”brännmärkt” av Rektorn likt jag blivit av densamma?
*    Har man inom kommunen någon handlingsplan när det gäller denna typ av händelse?
*    Är det inom kommunen praxis att agera på detta sätt?
*    Förekommer ”brännmärkning” av personal inom Ljungby Kommun utan att vederbörande får reda på det? Jag kan svara på den frågan direkt att så är fallet. Jag kommer till detta i vidare skrift på följande sidor.

Vid ett tillfälle låste Rektor in en elev i ett klassrum och sa åt eleven att denne inte fick avvika från rummet. Eleven fick sitta där under någon lektionstimme. Detta för att eleven var en slags ledare när det gällde ”strul” på skolan. Allt enligt vad Rektorn själv berättade för mig efter att han stängt in eleven. Min fråga här är:  
*    Får man enligt lag på detta sätt beröva någon friheten?  

Vid ett tillfälle kom en elev till mig och var orolig för ett pipande ljud i sina öron. Eleven hade för ett par veckor sedan varit på disco där de spelat högt. I samband med besöket på discot hade pipet i öronen börjat. Vi hade ett samtal om hur pip i öronen kan uppstå. En av faktorerna jag berättade om var tinnitus. Vi valde att eleven skulle komma tillbaka efter ytterligare en tid och även söka läkarhjälp. Förhållandet var då eleven återkom oförändrat och eleven var mycket orolig. Jag ringde då efter godkännande av eleven till skolsköterskan och frågade om det var ok. att eleven och jag kom bort till henne. Väl hos skolsköterskan blev jag inför eleven utskälld. Skolsköterskan kallade mig för –”lilla du” och menade att jag inte skulle agerat som jag gjorde, inte skulle kommit bort till henne. Efter att eleven lämnat rummet frågade jag varför skolsköterskan sagt till mig som hon gjort. Jag fick till svar att hon inte var van vid att arbeta på så sätt som jag gjort här. Jag nämnde aldrig något till Rektorn om händelsen. Eleven kom senare till mig och berättade att denne tagit illa upp av skolsköterskans beteende. Mina frågor här är:  
*    Ska skolsköterskan och kuratorn inte samarbeta eller vad är meningen med de olika kompetenserna?
*    Har denna händelse liksom andra påverkat mina chanser att få mer jobb i kommunen?
*    Visste man inte på skolorna vad fältkuratorns uppgift var?  

Avslutningssamtalet jag hade tillsammans med rektorn var mer en monolog från min sida. Hans Holmqvist satt stundvis med ryggen mot mig och visade klart och tydligt på detta sätt sin inställning, samma inställning som han många gånger visat gentemot både elever, mobbing och andra situationer.

Jag hade vid ett tillfälle i början av anställningen blivit varnad från en person på skolan att Rektorn i många situationer agerar fegt och utan att lyssna på andra. Kappan efter vinden- fenomenet skulle enligt personen vara gällande och jag skulle "passa mig för Rektorn". Jag valde att inte direkt lyssna på detta utan istället skaffa mig en egen uppfattning. Tyvärr tappade jag p.g.a. händelserna jag beskrivit och andra händelser successivt förtroendet för Rektorn. Därför valde jag att inte hörsamma dennes begäran att jag skulle åka med på en skolbuss där det var konfliktsituationer. Jag hade då fått nog av att bli satt som en slags ”skolpolis”. Jag talade om att Rektorn istället kunde hyra in en vakt till bussen.  

Någon dag (vissa onsdagar) kompade jag av tid och åkte hem när eleverna gjorde det. Tiden jag kompade av hade jag arbetat in genom elev- och föräldrakontakt, efter normal arbetstid. rektorn sade att jag inte skulle åka hem tidigare dessa dagar. Jag valde att inte diskutera med honom överhuvudtaget, då jag ändå inte fått gehör i något ärende.

Min ambition har alltid varit att göra ett fullgott arbete och att vidareutveckla verksamheten jag befunnit mig i. Fältkuratorstjänsten var för mig inget undantag, tvärtom.  

Situationen på Åbyskolan var betungande för såväl elever som personal. I ett klimat som detta kan det vara svårt att direkt fatta riktiga beslut. Däremot anser jag att Hans medvetet ”blundade” för problem, därigenom mobbade elever och fattade beslut som inte är förenliga med hur man ska arbeta på en skola. Att inom skolan ”isolera och reda ut eller blunda för” brott som ska regleras via lag, är att likna vid det som sker t.ex. inom ”Livets Ord”.  

Faktum kvarstår att jag efter detta vikariat i Ljungby Kommun haft stora problem att få arbete inom skolor i kommunen. Detta p.g.a. rykten som florerar om mig inom ”rektorskåren”, rykten som jag fått veta är spridda av Rektor på Åbyskolan i Lagan. Dessa missvisande rykten måste ta ett slut. Därför kräver jag att tillsammans med personal från kommunen och lärarförbundet få samtala med Hans Holmqvist på Åbyskolan.

Jag kräver att få upprättelse i detta fall! Jag ska inte lida för en rektors inkompetens att driva det han ska. En i sig korrupt rektor ska inte få brännmärka personal på denna basis.

Ytterligare personal på Åbyskolan i Lagan har senare sagt till mig att denne Rektor handlar i syftet att allt ska se bra ut utåt sett, men hur det sedan fungerar på skolan är en annan sak. Det jag här skrivit blev i det samtalet bekräftat. Rektorn har mobbat elever och lärare.

Jag sammanfattade en skrivelse till Socialkontoret i Ljungby Kommun med tanke på de allvarliga hoten elever emellan. Inget hände. Situationen var akut men ingen ville av någon anledning gå in och hjälpa till att reda ut och få allt på rätt köl igen. Hade man på Socialkontoret tagit anmälan på allvar skulle det möjligtvis gått att förebygga och förhindra en i tid senare händelse där en son till en Polis i Ljungby nära nog blev misshandlad till döds. Jag förutsåg i anmälan att sådan situation skulle kunna uppkomma, med orden risk för allvarlig skada.

Nämnas ska att jag senare då brännmärkningen kvarstod skickade in informationen till Skolverket. De valde att hänvisa till arbetsrätt och sade att de därigenom inte hade med ärendet att göra. Så fel av Ljungby Kommun, så fel av Skolverket! Detta handlar inte bara om arbetsrätt utan också om att lärare och Rektor mobbade elever och faktisk utsatte dem för livsfara genom att inte agera. Allvarligt!

Senare har det framkommit att den efter mig inkommande fältkuratorn på Åbyskolan i Lagan inte tyckte att saker sköttes bra där.