Socialförvaltningen Socialkontoret Ljungby Kommun mobbing


Ljungby Kommun - Ett stormens Hus!?


På Socialkontoret i Ljungby arbetar många mycket trevliga och kunniga personer. Dock finns här också raka motsatsen.

Vid ärende där en ungdom skulle på utredning var vi tre vuxna på plats. Det gick inte att verbalt övertala ungdomen att följa med. Då säger en kvinna på Socialkontoret åt mig -"visa att du är man". Det var en direkt uppmaning att bruka våld emot ungdomen och tvinga denne följa med. Med tanke på etik och lag samt mitt tidigare arbete på Ryssbyskolan där jag tvingades till att använda våld sade jag direkt nej åt denna kvinnliga Socionom. Anledningen att jag tar upp detta är att hon vid ytterligare tillfälle betedde sig illa emot, då mig inför grupp. Det följer längre ned i texten som handlar om maktmissbruk från chef på Socialförvaltningen i Ljungby Kommun.



Sida 1 - Start    Sida 2    Sida 3    Sida 4    Sida 5    sida 6    Sida 7    Sida 8
Jag sökte under tiden med behandlingsarbete med ungdomar i Ljungby Kommun in på en distanskurs som handlade om att lära sig samverkan på kommunal nivå. Redan innan denna kursstart hade jag påbörjat en förslagsskiss (mindmap) på hur samverkan kunde se ut mellan de olika förvaltningarna skola och social verksamhet i Ljungby. Mindmappen omfattade tre olika tänkbara samverkansmodeller med potentiella för och nackdelar.

Jag tyckte att en ökad samverkan kring barn och ungdomar på glid och även ett direkt förebyggande arbete behövde stärkas i Ljungby. Det hade inte bara kunnat rädda delar av målgruppen samt deras föräldrar och närstående en massa lidande utan också kunnat spara stora pengar åt Ljungby Kommun och samhället totalt sett. Som exempel kan ges en ungdom i annan kommun som under några år kostade kommun och samhälle kring 50 miljoner kronor. Kan man fånga in dessa ungdomar innan kostnaderna börjar skena dräneras inte verksamheterna på både pengar, sjukskrivna resurspersoner etc. som annars.

Jag blev i samma veva av chefen på Socialförvaltningen, Lena Bolmelind, satt som samverkansansvarig för den sociala sektorn i ett projekt där man skulle stärka samverkan mellan skola och social verksamhet. Ytterligare två personer från min arbetsplats ingick i denna arbetsgrupp.

Mitt sedan länge skissande på samverkansförslag hade då kommit så långt att det efter renskrivning kunde presenteras. Jag lade upp en tänkbar arbetsplan redan samma kväll projektet tilldelats mig/oss:

1. Ta kontakt med fältkuratorerna på skolorna i Ljungby Kommun för ett möte där vi (socialkontorets arbetsgrupp) och kuratorerna initialt skulle kunna träffas och helt öppet samt kravlöst diskutera kring samverkan och samverkansprojekt. Jag hade för både själva utbildningen och samtidigt för samverkansprojektet viktiga frågor att ställa till just denna yrkesgrupp. Valet att möta fältkuratorerna är att dessa vanligtvis har socionomutbildning eller likvärdig och därför grundläggande bör förstå båda aktuella verksamheterna på ett bra sätt. På ett annat sätt beskrivet så "står de med en fot i vardera verksamhet". Man jobbar som fältkurator till del som en Socionom med dess grundläggande yrkesutbildning och etiska förhållningsregler, fast under skolans tak där lönen kommer ifrån. Telefonkontakt togs med en fältkurator jag fått förtroende för och jag bad henne vidareförmedla till sina kollegor att de skulle titta på tänkbara datum för möte någon månad framöver.

2. Presentera samverkansförslagen för de andra i vår egen arbetsgrupp så fort det var renskrivet. Be dem att riktigt hårdgranska materialet och komma med sina idéer, förslag och direkta ändringar. Samverkansförslaget innefattade även material om hur andra kommuner hade löst sin samverkan i samma fråga. Här fanns ett omfattande arbete som skulle kunna vara en form av startblock, för att om möjligt snabbare kunna komma igång.

3. Om de andra i arbetsgruppen samtyckte, presentera våra samlade idéer för Lena Bolmelind, som i sin tur då fått möjlighet att inverka och påverka struktur för vidare tillvägagångssätt etc.

4. Invänta datumförslag från fältkuratorerna. Jag visste att de hade mycket att göra. Därför var det viktigt att initialt ta kontakt med dem om mötesdatum. På detta sätt ämnade jag vara effektiv, att vi inte skulle spilla tid utan förhoppningsvis kunna jobba på i ett jämnt tempo.

5. Utifrån utfallet av de tidigare punkterna tillsammans och var för sig (skola samt socialförvaltning) planera vidare. Givetvis skulle rektorer samt alla andra inblandade redan varit informerade och involverade. Tittade inatt i mina nedpackade papper och där står också under denna punkt "eventuellt omvärdera" och några omvärderingsförslag fanns också nedskrivna.

Redan innan jag hann komma till punkt 2. var det dags för ett allmänt återkommande stormöte på Socialkontoret i Ljungby Kommun. Lena Bolmelind var inför de många på mötet förgrymmad på mig över att jag tagit kontakt med fältkuratorerna. Socionomen som jag tidigare på denna sida berättat om, hon som uppmanade mig till olagligt våld, svor så det osade åt mig rakt över det långa sammanträdesbordet. Folk kring bordet skrattade åt mig och åt situationen. Jag blev så ställd mot väggen att jag knappt förmådde få en syl i vädret. Chefen Lena Bolmelind gick till allt hårdare angrepp, hon gick i taket och tog direkt ifrån mig ansvarsuppdraget inför alla närvarande.

Lena Bolmelind kastade genom detta maktmissbruk och denna direkta mobbing bort minst två månaders heltidsarbete som jag merdelen utfört på min fritid. Jag var/är mycket intresserad av behandlingsarbete och hade kommit så långt i utvecklandet av min egen arbetspresentation (se länk Strukturerade Samtal på startsidan) att det nu var dags att titta på behandlingsarbetet och Socialkontorets arbete i ett vidare perspektiv, där samarbete och samverkan är både A och O. Jag fann under arbetet att det absolut skulle gå att effektivisera Ljungby Kommun i samverkansfrågan. Nu med ytterligare kunskap av hur kommunen fungerar säger jag samma sak fast med ännu mer tyngd, hela denna sidan får agera "tyngd".

Vilka följder får Lena Bolmelinds agerande? Förutom att jag inte alls mådde bra i detta undergrävde Bolmelind mig både som person och yrkesverksam. Hur ska andra kunna lita på mig och det jag gör samt se mig som seriös efter att Lena Bolmelind låtit bilan falla på detta sätt? Lägg samman detta med annat som hänt mig och de rykten som Rektorn på Åbyskolan sänt ut, brännmärkningen. Det blir sammantaget allvarlig mobbing från Ljungby Kommun gentemot mig.

Borde inte Lena Bolmelind först kontakta mig och berätta vad hon fått reda på och från vem? Kanske var det någonstans en missuppfattning? Bolmelind och jag skulle i vilket fall som helst fått möjlighet att mellan fyra ögon diskutera. Är detta förhållningssätt en engångsföreteelse eller förekommer det gentemot fler underställda i Ljungby Kommun samt mot familjer och ungdomar i behov av stöd från Socialförvaltningen.

Anser du dig illa behandlad av Ljungby Kommun och Socialkontoret, skriv gärna samman detta i ett mail till mig, Jag har sällan tid att ta telefonen.