Stensbergskolan Ljungby Kommun mobbing och misshandel


Ljungby Kommun - Ett stormens Hus!?Efter turerna speciellt med mobbing och utfrysning från Rektorn på Åbyskolan i Lagan i Ljungby Kommun, där ingen inom kommunen lyssnade på vad jag hade att säga, fattade jag beslutet att flytta från Ljungby. De hade lyckats, särskilt Hans Holmqvist! Flyttlasset gick upp till Huskvarna. Det var väldigt svårt att få tag på vettig lägenhet och den första lägenheten jag flyttade in var var en i souterräng med vad som efter mina undersökningar visade sig ha kraftiga skador av mögelsvamp. Konstiga förkylningar och febervågor avlöste varandra och jag lyckades finna en lite bättre lägenhet, fast nära E4:an. Under dagar med mer stiltje låg avgasdimman från den strida trafiken tät. Samtidigt längtade jag tillbaka till Ljungby som förutom ett antal nepotistiska och korrupta chefer faktisk är både lagom stort och bjuder på tillräckligt utbud för mig, utan att bjuda på storstadens stress och betongkolosser till hus.

Väl tillbaka i Ljungby Kommun sökte jag jobb från ett inhyrt källarrum i väntan på att min nyinköpta bostadsrätt skulle bli färdigbyggd. Det var svårt att få jobb, särskilt då jag var brännmärkt från att få jobb i Ljungby Kommun. Personalsekreterarna skickade inte ens ut alla de ansökningar jag lämnade in och de svarade inte vid förfrågan på varför!
Sida 1 - Start    Sida 2    Sida 3    Sida 4    Sida 5    sida 6    Sida 7    Sida 8
Till sist fick jag kontakt med Rektor Claes Axelsson som ansvarade för Stensbergskolans Särskola. Han berättade att jag hade ett mycket dåligt rykte i Ljungby Kommun men tyckte att alla förtjänade en andra chans. Jag började som vikarierande Specialpedagog på Stensbergskolan. En av lärarna berättade att jag vikarierade på en tjänst som var ledig p.g.a. sjukskrivning som följd av motsättningar inom personalgruppen. Snart skulle jag därigenom förstå att jag mer eller mindre tog över rollen som den sjukskrivne hade i denna konflikt.

Vissa lärare och elevassistenter förde på Stensbergskolans Särskola en arbetsmetodik och förhållningsinriktning där eleverna om de inte gjorde som de blev tillsagda utsattes för ibland hård fysisk tvingande behandling. Jag har tidigare tagit upp min inställning till misshandel och våld på denna sida. Jag hade och har fortfarande inte befogenhet eller laglig rätt att göra som dessa lärare gjorde. Ger här ett exempel på situation och misshandel som ledde till att Rektorn kallade in mig till sin expedition för bassning:

Under en hemkunskapslektion lade sig en av eleverna ned på golvet och tjurade, ville inte vara med på lektionen. Här tycker jag att det gäller att på något positivt sätt fånga in elevens uppmärksamhet, vända denna från negativ till positiv. Jag satte mig först på huk och uppmanade eleven att komma tillbaka till sin arbetsstation. Nej, blev svaret. Jag lade mig då ned jämte (en bit ifrån) eleven för att verbalt och med mimik muntra upp och försöka skapa stämningsvändande och kontaktskapande glädje. Innan jag hann säga så mycket kom elevassistenten hastigt upp bakom den liggande eleven, tog lika hastigt tag i eleven och ryckte under verbalt gormande förhållningssätt upp denne från golvet. Elevens huvud hängde inte med utan knyckte ganska hårt åt sidan samtidigt som jag såg smärta och rädsla i elevens ansiktsuttryck. Eleven var inte alls med på det som hände, var inte förberedd. Elevassistenten var arg på mig och lärarinnan som också var i klassrummet höll med assistenten om att man inte kunde göra så som jag försökte. Detta var klar misshandel som jag bevittnade. Jag kan ge fler exempel på tvång och misshandel på Stensbergskolan men det får räcka med detta just nu. Exemplet var talade för hur man agerade mot elever som inte ville vara med eller göra som tillsagt.

Klassen där jag höll i vissa lektionstimmar per vecka var till viss del ibland lite utmanande och vissa av eleverna var lite trotsiga, fast jag tyckte detta gick att hantera bra med min subjektiva och ickevåldsamma pedagogik, d.v.s laglig sådan. Däremot blev jag som ovan skrivet inkallad på Claes Axelssons rektorsexpedition och fick ta emot mycket negativa ord om mig som pedagog, då lärarinnan och elevassistenten sagt att det var mitt fel att eleverna inte ville lyssna på dem under lektionstimmar då jag var lärare åt en härlig rullstolsburen elev och alltså inte då vistades i klassen. Det skulle vara mitt fel att eleverna trotsade. Rektorn hade tagit referenser på mig och drog upp ända bak till 1994 (tio år bakåt) då jag under några veckor p.g.a. whiplash-skada arbetsprövade på Ekebackenskolan i Ljungby. Claes hade talat med avdelningsföreståndaren på fritidshemmet, som sagt något i stil med att jag inte var vidare duktigt och behövde visas tillrätta. Jag tog en dialog med Claes Axelsson om förhållandena och påvisade misshandeln på Stensbergskolans särskola. Talade även med honom om referensen sedan 1994. Jag hade då inte påbörjat min utbildning till pedagog på Universitetet i Växjö, meningen var att jag genom arbetsförmedlingen skulle sadla om från annan utbildning och yrke till ett som var vänligare sett till nackskadan. Jag kommer mycket väl ihåg arbetsträningen på Ekebackenskolan. Föreståndarinnan visade mig några gånger samt talade vissa gånger om hur man skulle förhålla sig i somliga situationer. Ett direkt tips som jag väl kommer ihåg att hon rättade mig i var att inte säga "jag vill att du gör ..." till en elev utan istället säga "du ska ..." Föreståndarinnan skyllde mig för att ha gjort ett inbrott där kaffekassan stals. Det visade sig senare vara ett par för mig okända ynglingar som gjort detta brott. De "togs" senare av Polisen. Ja, jag kan komma ihåg att jag blev behandlad av föreståndarinnan som en praktikant, som skärrskådas i enlighet med vad man under utbildning till pedagog förväntas kunna och införliva (detta blev jag sedan igen av andra, fast under utbildningen). Jag brydde mig inte vidare om detta utan gjorde det jag skulle, helt enkelt känna efter om yrkesvalet skulle passa mig. Inte för att jag vägrade att göra saker heller, men föreståndarinnan hade myndiga ögon i nacken på mig. Jag berättade allt för Claes Axelsson, bemötte hans kritik emot mig. Jag ringde även föreståndarinnan och frågade om hon sagt som Claes berättade. Nej, det hade hon inte enligt sin egen utsago. Hon hade sagt positiva ord om mig. Denna gången ville jag inte ge upp så som jag gjort vid tidigare mobbing från Ljungby Kommuns sida utan stod på mig. Claes Axelsson kallade in mig på nytt möte där det denna gång serverades kaffe och choklad. Tongångarna ändrades och Claes berättade om att det var Hans Holmqvist på Åbyskolan som givit mig det dåliga ryktet, fast jag fick inte berätta att han sagt detta till mig. Samtidigt berättade Claes att han själv fått flytta sin rektorstjänst från Astradskolan i Ljungby Kommun till Stensbergskolan då han under en pressad situation tagit i för hårt mot en elev. Vidare hade Claes Axelsson talat med skolpsykologen om misshandeln och de ombenämnde nu detta misshandlande arbetssätt till att kallas "fysisk pedagogik", han menade vidare att "det var väl tur". Claes tyckte också att det var bäst för mig att flytta från Ljungby Kommun. Jag sade till honom att det inte är jag som ska behöva flytta. Han blev då tyst, kommenterade inte vidare. Han hade tagit ifrån mig timmarna i klassen, men kom senare tillbaka och frågade om jag kunde ta några av timmarna. Jag sade nej, det får vara antingen eller.

Vidare fanns dålig stämning i arbetsgruppen kvar sedan tidigare konflikter. Under en bussfärd efter utflykt med eleverna satt pedagogisk personal bak i bussen och pratade riktigt illa om den person jag vikarierade för. Jag satt längre fram i bussen och såg bakåt att eleverna verkligen lyssnade på detta samtal, fast utan att säga något. Så här sänker man alltså sina kollegor i Ljungby, totalt sett, på olika likvärdiga sätt.

Claes Axelsson tyckte att jag skulle tala med en skolpsykolog om det som hänt. Det gjorde jag. Skolspykologen tyckte inte att jag behövde komma tillbaka efter att vi samtalat en god stund och återkommit till varandra kort en gång till.

Rektorn sade att han trodde mitt förhållningssätt var morgondagens pedagogik. Han sade detta till mig mellan fyra ögon, fast talade om mig i tredje person, vid namn.

Samma lärare som talat om för mig innan att miljön inte var fullt ut bra på skolan ansåg att jag inte skulle ta åt mig då de som var avigt inställda emot mig inte bara gjort så emot mig.

Redan inledningsvis var jag hårt hunsad i denna tjänst, inte blev det bättre. Rent ut sagt mådde jag riktigt dåligt, sjukskrev mig en vecka och blev bannad av Rektorn för detta. Jag ska inte behöva lida för att Rektorer och chefer i Ljungby Kommun skyddar sig själva! Jag vägrar att längre bli beskylld och mobbad! Ta ert ansvar och stoppa både mobbing och brännmärkning av personal och misshandel samt mobbing av elever istället för att ge er på mig!

För bara någon månad sedan talade jag med en person som också jobbat på Stensbergskolan i Ljungby och slutat där p.g.a. att det förekom ett misshandelsklimat fysiskt från vissa andra pedagogers håll gentemot elever och tråkigheter kollegor emellan.